Fick mig själv en tankeställare när jag läste första dagen av den där saken jag ska göra. Mina mål, drömmar och önskningar. Alltså jag vet inte egentligen va de för mig. Jag förtränger ofta mina mål och drömmar och önskar inte ofta för jag hatar att bli besviken.

Mitt mål är i alla fall idag efter 2 timmars träning att jag ska orka denna säsongen med fotboll trots att mina ben är lite si och sådär ibland och de är de jag önskar då så klart :-D jag har klarat mig i flera år innan men nu vet jag var som är fel och jag har ett mål att jobba på de minst en gång i veckan! hihi

Annars är något jag kan sitta och önska att jag skulle kunna vara mindre blyg, jag verkar ibland vara en tjej med inga problem med att prata och hej och hå! men jag är en fegis och när jag ska säga saker ibland så tar det helt stopp och jag vet inte vad jag ska prata med folk om! Jag försöker och försöker, men sen ger jag upp och tänker men jag är lik min pappa, jag får inte ur mig det men sen träffar jag ibland så härliga människor så jag blir så avundsjuk. Varför kan inte jag vara sådan?det är inte farlig, men jag är tyst och stark person i min egna form. Men ibland känner jag att jag håller på att balla ur om jag ska behöva komma på något att säga till någon jag inte känner så väl och jag är rädd att folk får för sig att jag är dryg och tråkig. ;-)

Jag drömmer om att jobba med blåljus, alltså ambulanssjuksköterska till exempel. Men va fan, jag är inte sugen på att flytta här ifrån och inte heller att studera 3 år till plus jobba ett år som sjuksköterska för sedan plugga ambulanssjukvård. Jag vet inte, jag är väl för bekväm i det jag har. Jag är rädd för att ta risker och jag är rädd för att misslyckas, jag menar det är ju människor jag ska arbeta mer! Jag har mycket kött på benen när de gäller vissa saker men i detta blir jag svag. Min framtid gör mig svag och förvirrad. Det är i alla fall min dröm, rädda människor! :-) och jag får liksom en kick av att höra blåljuset, jag vill vara någons hjälte, jag vill rädda liv  :-) hihi