Människor möts på vägen i livet, o går den tillsammans, kanske något år kanske många år eller ibland för evigt. Vi alla strävar efter o önskar ett för evigt när man hittar "that someone". Den vi älskar, delar hemligheter med och skrattar med medan för andra det är en kamp och hitta en ny väg utan personen. Jag vet hur båda känns, de handlar om att finna trygghet men också att stå på egna ben, göra drastiska val som kan förändra allt. Det har jag gjort flera gånger, ibland gör det ont men ibland känner man en lättnad, frihet & att man kan köra framåt tugga på. Man kommer till vägskäl vare sig man vill eller inte, där kan man ta tag i saken o kämpa på, låta allt rinna ur som sand i ett timglas eller sätta ner näven o säga nej nu är de bra eller så tar vägen slut bara där o inget kan ändras eller sägas.. Jag vet hur det känns, allt gör ont. ont i kropp o själ, jaf vill inte vara där men vägskäl kommer alltid förr eller senare. Allt jag strävar efter är bekräftelse, kärlek o en evig vänskap, jag skulle ge allt jag har för en säker vänskap men det finns inte... ja hopp tänds o släcks för människor i mitt liv, de mesta har väl släckts måste jag säga. Fast ibland kommer det tillbaka som solen genom de mörka molnen. §