Jag är ingen felfri människa, nej för de är ingen som är perfekt i allmänhet. Ett perfekt är hur man själv födds och utvecklats till sitt egna. Mina egenskaper och mitt beteende är inte perfekt men de är förmodligen perfekt format för mig. Annars hade jag väl inte blivit som jag är? eller..? Jobbiga funderingar och bitterfittiga tankar kommer upp när man läser boken "Ursäkta att man vill bli lite älskad" stört skön bok om en bitter tjej som förlorar sina vänner, inte vågar att stöta på killen hon drömmer om & allt känns menlöst och tråkigt. Hon spelar yatzy med morsan och går i skolan, festar på tråkiga fester och ja *punkt*. 
Denna bok får mig att fundera o nej shiit jag låter ju fan som henne, hmm. Därför känner jag att mitt bekväma jag måste ta lite chanser och köra på. Jag har lämnat gammalt groll bakom mig. Jag menar orka att hålla på att lägga tankar och tid på onödiga konflikter och orka gå runt och störa sig för mycket på hur någon annan är. [Lättare sagt än gjort] I allmänhet, tycker man inte om någon ge fan i personen. Livet är skört vi vet inte om vi lever i morgon, hemskt sagt. Men de är ju sant, så sant som jag heter Elin. 
Det jag vill komma till är älska dig själv, våga ta chanser, gör något helt oväntat, säg vad du tycker och stå upp för dig själv, säg på morgonen sjukt snygg du är idag, lägg tid på dom du verkligen tycker om & säg det till dem. Du kanske bara har den chansen att säga att du älskar någon. 
Va rädda om varandra, ett människoliv kan ingen få tillbaka när de väl är borta. Då kan du inte säga jag älskar dig & det kommer gräma dig i resten av ditt liv. 
Det är lättare sagt än gjort men man kan ju ha de i baktanken. Ha en bra dag ni som läste detta! 
~pussss